Dessa diskussioner om gatuhundar. Vi som valt att "adoptera" en gatuhund får ta så mycket skit så det är inte klokt. Vi dumförklaras och det målas upp en bild att vi helgonförklarar oss själva för att vi valt att "rädda" en hund från misär. Ska jag skratta eller gråta? Blir mest frustrerad för det går inte att diskutera med dessa människor.
Hur kan man ta hit en hund man bara har sett på bild? Man måste ju träffa hunden först. Den måste vara renrasig. Ha en stamtavla! Den kommer ha en massa sjukdomar. Pappren är förfalskade! Organisationerna vill bara tjäna pengar. Man födder upp gatuhundar för att tjäna pengar... ..... Vi vet nog alla hur många gatuhundar det finns utomlands. Jag har själv aldrig varit utomlands till något av dessa länder och sett det med egna ögon men många av er har nog gjort det. Många hundar föds på gatan medans andra dumpas för att de inte längre är önskvärda av olika anledningar. Många hundar sitter fastkedjade dygnet runt i flera år. Hundar trängs ihop inne i hägnen där förhållandena inte är trevliga. Hundar plågas och svälter och människor får betalt för att döda gatuhundarna. De dödas på fruktansvärda sett och lider in i det sista.
Varför ta en gatuhund istället för att rädda en hund från de svenska hundstallen? Jag säger varför inte? Svensk eller osvensk? Gatuhund eller icke gatuhund...Alla djur som lider förjänar ett bättre liv! ALLA. Jag säger såhär....Varför köpa en en renrasig valp från en uppfödare när det finns hundar som behöver ett hem och som lider? Jag tycker folk får göra som de vill. Jag bestämmer inte vad för hund andra ska köpa. De får köpa vad de vill. Jag vill att folk ska låta mig göra detsamma utan att behöva bli påhoppad och dumförklarad. Jag brinner för alla hundar. Ingen är mer värd än någon annan. Jag är less på att det ska målas upp en bild av att vi inte är pålästa om riskerna, för det ÄR vi. Jag satt och googlade runt mycket den helgen och kommande veckor och månader när jag valde att adoptera Riley. Jag läste om risker, vad man ska tänka på och för-och nackdelar, andras erfarenheter mm. Jag brydde mig inte det skit i om hunden skulle vara si eller så. Hon fick vara precis hur hon ville. Jag var beredd på att jobba med olika problembeteenden, att hon inte skulle vara rumsren, att hon kanske skulle vara väldigt rädd.
Jag hade inga som helst krav på hur hon skulle vara, att hon skulle göra ditten och datten. Jag ville hjälpa en hund till ett bättre liv, ge henne en andra chans i livet, få henne att bli en hund som mår bra och är lycklig. De enda kraven jag hade var på mig själv...att jag skulle behandla henne med respekt, vara den som visar henne vägen, ger henne ett hem och massor av kärlek, bra mat och göra sådant som hon skulle tycka var roligt. Jag skulle anpassa mig efter hennes behov och inte hon efter mina. Jag ville inte ha en felfri hund som är "perfekt".
Utseendet spelade ingen som helst roll. Visst tyckte jag att hon var otroligt söt men vet ni varför jag valde just Riley? För att jag på bilderna såg en liten ynklig och rädd hund och även texten beskrev en rädd liten hund som inte lät veterinären röra vid henne på en hel vecka. Jag kände direkt att jag ville få denna lilla hund att växa och bli trygg. Hon skulle inte behöva vara rädd längre. Jag ville ge henne all tid i världen att få jobba med sin rädsla i sin takt. Det har jag gjort och oj vilken skillnad. Visst har hon andra rädslor idag pga saker som hänt men jag tänker ge henne den tid hon behöver för att komma över sina rädslor. Jag tycker om henne lika mycket för det även om det begränsar oss ibland att hon är rädd för smällare och åskan. Men det gör inget för jag kommer finnas vid hennes sida oavsett. Dyker det upp något problem löser vi det tillsammans och det får ta den tid det tar. Dessa rädslor är inte för att hon är en fd gatuhund utan för att det kastades smällare mot oss. Ändå älskar folk att påstå att alla gatuhundar är mentala vrak och konstant är rädda eller agressiva och bara rymmer och fungerar inte med andra hundar...... ja så fortsätter det. Och även om det skulle vara så.....vad fan spelar det för roll?
Hur skulle du själv må om du levt på gatan och ständigt fått söka efter mat och skydd från regnet. Om du hade blivit misshandlad? Det är klart att man bryts ner och blir svag! Men alla, ja ALLA kan bli starkare med rätt förutsättningar, kärlek och tålamod. Att importera en gatuhund löser inte problemet med gatuhundar? Nej, det är en droppe i havet men glöm inte att man räddar ETT liv och bara det är otroligt mycket om ni frågar mig. Bättre ett än inget alls! Man lämnar dessutom plats i hägnet till en annan hund som räddas från ett ovist liv på gatan.
Man ska inte slita upp hunden från det den är trygg med? Hundarna anpassar sig otroligt bra i sitt nya liv i Sverige. Det kan ta lite längre tid för vissa hundar men för de flesta är det inte alls så stressigt som man kan tro att flytta hunden från hägnet i Rumänien till en villa eller lägenhet i Sverige. Det viktiga är att låta hunden få lugn och ro att landa och att få känna sig trygg. Just därför hade jag inga krav på Riley när hon kom. Först och främst fick hon lära känna mig och katterna och vi jobbade på rumsrenheten. Det var en otroligt spännande tid och jag uppdaterade gladeligen om hennes framsteg på instagram, bloggen och på Facebook. Men då fick jag höra att jag skröt!
Jag har kämpat med psykisk ohälsa i många år nu och innan Riley kom sov jag bort dagarna. Jag kom nästan aldrig ut. Jag var som en zombie...mer död än levande. När Riley kom blev jag mer och mer levande igen och jag fick tillbaka mitt liv litegrann. Vi var nog två trasiga själar både jag och Riley och började långsamt att bygga upp varandra igen. Riley fick mig att skratta och le och jag älskade varje minut med henne. Att se hennes framsteg var så häftigt och inget man kan uppleva med en valp man köper från en uppfödare. Den här utvecklingen är någonting helt annat! Från att vara en hund utan livsgnista och glädje till en hund med något speciellt i blicken....Hon såg nästan lite stolt ut när vi var ute på våra promenader. Hon hade fått tillbaka gnistan i ögonen och det är det som är så fantastiskt med dessa hundar. De kommer till oss och har nästan gett upp...De är ett tomt skal. Sakta börjar deras själ att komma tillbaka igen.
Jag tror inte att hundar glömmer det liv de hade och den tacksamheten över att få en ny chans i livet ser man varje dag. Det är svårt att förklara....Dessa hundar ÄR speciella och det är något speciellt med att ta hand om en hund som dessa. För mig var aldrig det viktiga att skaffa en hund utan att rädda en själ...ett liv.
Jag vet inte vilka raser Riley är och jag bryr mig faktiskt inte. Hon är den hon är och det viktigaste kommer alltid att vara att hon mår bra och är en lycklig hund. När folk ser ner på gatuhundar, ser ner på oss som valt att ta hand om en gatuhund, ja då ser man ner på hela tron om att hjälpa de som har det svårt. Vare sig man är en människa som behöver hjälp eller om man är ett djur....det spelar ingen roll...vi är alla själar och vi som kan måste hjälpa varandra. Om inte du väljer att adoptera en gatuhund gör mig inget. Jag kommer aldrig att se ner på dig för det...MEN, jag vill att du ska respektera att jag brinner för djur som lider och om jag kan kommer jag att försöka göra skillnad. Jag ÄR stolt över att jag har Riley hos mig. Jag skryter inte! Bilderna jag lägger upp flera gånger varje dag är ett minne jag kommer bära med mig. Ett minne av min bästa vän.
I slutändan måste man uppleva själv för att kunna förstå. De som har sett Rileys utveckling från när hon kom till mig och tiden efter det ser henne på ett annat sätt för de har sett hennes gnista i ögonen komma tillbaka. Människor sitter bakom en skärm och skriver på Facebook dagligen. Man dömmer människor man inte känner, man tycker att andra bara gör en massa fel och för dessa är allt bara en fyrkant. Ibland måste man titta utanför denna fyrkant och försöka förstå varför vissa väljer att gå en annan väg. Allt är inte endast svart eller vitt och finns det verkligen rätt och fel? Varför måste man trycka ner de som har en annan åsikt? Varför inte bara lära av varandra och tillsammans göra detta till en bättre värld? Hur kan man ens sitta och dumförklara de människor som faktiskt försöker göra skillnad? Ja... kanske förtjänar vi faktiskt att hyllas?
