Riley har nu lugnat ner sig och ligger i sängen med mig och Saga och vilar. Tycker att hon har varit riktigt duktig med tanke på hur rädd hon blev.
Som med mycket annat så har man olika åsikter om saker och ting och inget behöver ju vara varken rätt eller fel. Alla hundar är olika. Fick en kommentar att mitt sätt att hantera situationen (lyfta upp Riley) bara förstärkte rädslan. Jag uppfattade det inte alls så. Nu var det ju ingen annan som såg hur rädd hon faktiskt blev....förutom de människor som var i närheten och som hörde hennes skrik av rädsla.
Jag hade som tur var selen på henne och när det blixtrade till och när den höga smällen kom fick hon panik och blev livrädd. Hon ville bara springa därifrån. Hon var så rädd att det inte hade gått att gå med henne. Jag valde därför att lyfta upp henne då detta har lugnat henne förut. Riley blev jättelugn och lät sig bäras utan protester. Det var nästan som att trycka på en av och påknapp. Eftersom jag inte visste om det skulle blixtra till och smälla igen valde jag att jogga hem med henne sista biten när jag inte orkade bära henne längre. Jag ville inte att hon skulle behöva bli panikslagen en gång till. Det var riktigt otäckt att se henne så rädd som hon blev. Jag berömde henne när hon var lugn och inte då hon var som räddast. I dessa lägen är det viktigaste för mig att lugna ner henne så snabbt som möjligt och blir hon lugn och trygg av att jag bär henne tycker jag att det är rätt just i den situationen. Det behöver inte innebära att jag förstärker hennes rädsla utan att hon kan känna sig trygg hos mig.
Där får man som matte eller husse avgöra vad som är bäst för sin hund. Jag tycker att det är stor skillnad på att förstärka en rädsla och att faktiskt göra något som lugnar hunden.
Om det smäller ute eller andra höga plötsliga ljud hörs utifrån när vi är hemma brukar Riley direkt komma och titta på mig. I dessa lägen fortsätter jag bara med det jag håller på med för att visa att jag inte reagerar på ljudet.
De gånger hon får panik och sitter och skakar och flåsar av rädsla brukar jag sätta mig bredvid henne och lugnt klappa henne och berömma när hon blir lugn. Ibland sätter jag på radion och sätter mig och målar på golvet bredvid henne. Jag tycker ändå att hon lugnar ner sig snabbare än förut. Hon ligger inte och gömmer sig lika länge när hon blir rädd.
Det som hände idag var bara så olyckligt att vi var ute just när det blixtrade till.
