Idag tog jag och Riley långpromenaden bort till Rosenlund och kyrkogården. På tillbakavägen gick vi i skogen och som vanligt tänkte jag att "idag håller vi oss på stigarna".
Hur det hela slutade?
Till en början följde vi en stig men den stigen tog helt plötsligt slut. Det var som att den gick upp i rök helt plötsligt, tog tvärslut. "Vi vänder tillbaka. Ska bara ta en genväg genom snåret." Det var bara det att det fanns ingen stig på andra sidan som jag hade varit så säker på och istället för att vända tillbaka fortsatte vi att klampa igenom det våta blåbärsriset. Vi gick upp och vi gick ner och jag ramlade! Riley var snabbt framme för att kolla läget och när hon var säker på att jag var ok fortsatte vi att gå i den dåliga terrängen.
Med genomblöta skor svor jag för mig själv men Riley fick istället fnat och for runt, runt. Hon slängde sig ner på marken och rullade och grävde och for runt lite till. Jag försökte att hejda henne men förjäves. Jag ville INTE duscha av henne. När vi klättrat och gått en bit till i nedförsbacke på hala stenar och lerig jord hittade vi äntligen en stig som ledde oss ut på en väg.
Riley hittade såklart en liten bajshög och till min förskräckelse slängde hon sig ner och rullade i den! NEEEEEJ! Jag påminde mig själv om att det viktigaste är att hon faktiskt är glad och det var hon ju. Vad gör lite bajs liksom? Men jag sa till Riley att jag minsann inte ville gosa med henne när vi kom hem.
