Riley har det otroligt tufft just nu med mycket rädsla och oro. Rädsla för åskan, förmodligen pga smällarna i vintras. Riley vill inte gå längre än utanför porten och hon är så pass rädd att det inte skulle gå att försöka få med sig henne på en promenad. Jag låter henne gå så långt som hon vill och vågar gå vilket är till en gräsplätt där hon kissar, sen vill hon in igen. Hon vill inte gärna gå in i lägenheten alla ggr heller eftersom hon förknippar den med åskan. Jag satte mig i trapphuset med henne och grannen kom ut och hälsade på henne. Då blev hon lite gladare och följde sedan med mig in.
Jag busade lite med katterna och då släppte oron lite och hon blev nyfiken och ville vara med men var fortfarande lite avvaktande och osäker. Jag blir så ledsen och tar på mig skulden för att hon mår dåligt. Det var ju inte det här livet jag ville ge henne. 😢 Jag kommer ihåg tiden innan dom kastade smällare mot oss. Riley älskade att komma ut på promenad och hon såg alltid så lycklig och stolt ut och ville inte gå hem. Det gör så ont i mig att se henne såhär och eftersom de håller på med de här jäkla smällarna året om nu är jag rädd för att hon aldrig kommer få en möjlighet att bli trygg igen. 😢 Jag ville att hon skulle slippa vara rädd när hon kom hit från Rumänien. Jag får så dåligt samvete. Jag kommer göra allt jag kan för att hon ska bli den glada och lyckliga hund hon var under våran första tid tillsammans. ❤
