Tog med en boll ut och släppte Riley i hundrastgården. Hon gick raka vägen till andra grinden och ville ut. Jag gjorde några tappra försök med att kasta bollen och själv springa efter den men Riley var inte det minsta intresserad. 😂
Släppte henne en snabbis i det lilla skogspartiet på hemvägen så att hon fick springa av sig och hej vad det gick. Hon kan liksom inte hålla sig nära utan rejsar iväg och försvinner ner för någon backe och dyker sedan upp lika snabbt igen på något annat ställe. Så springer hon förbi mig och iväg och gör så några varv innan hon stannar och låter sig kopplas. Fort gick det men oj vad lycklig hon var. Då får han vara den hon är och få utlopp för den energi hon har.
Lycklig hund = lycklig matte.
